Hej!
Det har blivit skralt med inlägg idag - jag vet. Den här dagen blev inte riktigt som vi tänkt oss. Jag ska berätta:
Igår kväll kom Andreas äntligen hem efter 3 dygn ifrån oss, han var rätt trött och sliten så vi gick och lade oss i vettig tid. Såg fram emot fredagen med fredagsmys och allt. Inatt sov vi båda riktigt dåligt och Andy klagade över ont i magen. När Rio väckte mig vid 6 var jag helt slut. Ont i ryggen och helt enkelt bara j-vligt trött. Andreas gick inte upp alls. Mådde skit och hade spyan i halsen.
Rio skulle till Barnmedicin idag för provtagning. Eftersom de skulle ta ganska många prover ville de att han skulle ha bedövning innan. Jag fick med två bedövningsplåster hem som skulle sättas på 1,5 timmar innan. Imorse vid 8 snåret är plåstren nowhere to be found. Jag kastar mig i bilen och åker till vårdcentralen för att få nya.
Precis när jag och Rio ska ge oss iväg för att hinna till tiden kl. 10 börjar Andreas mardrömshulka. Alltså, om ni tänker er en varulv som är riktigt, riktigt kass i kistan och spyr - då börjar ni närma er i ljudbild. Och så skruva upp volymen lite till.
Till slut kommer vi iväg. Rio uppför sig
exemplariskt vid provtagningen. Sitter alldeles blickstilla, säger inte ett knyst och låter dem klämma och sticka i armen. Dessvärre hittar sköterskorna ingen ven. De försöker länge på ena armen och gör sedan om det på den andra. På andra armen börjar jag känna mig väldigt varm. Svettig. Det börjar bli dimmigt för ögonen också. Också susar det i öronen, högre och högre. Till slut måste jag säga;
- Jag tror jag håller på att svimma.
- Jag ser det! säger sköterskan. De skyndar sig att klämma ut några ynka droppar blod och sedan får jag lägga mig ner på britsen med Rio bredvid mig. Han ser ledsen och skärrad ut. Ligger tätt, tätt intill mig alldeles stilla. Förstår att mamma inte mår så bra.
Efter en stunds vila tar vi oss iallafall därifrån, jag och Rio. Det var ingen angenäm upplevelse. Sköterskorna hade aldrig någonsin varit med om en så foglig och snäll liten gosse att ta prover på sa de. Mamman var det nog sämre med, tänkte jag.
Hemma ligger Andy och kvider. Det bär sig inte bättre än att vi vid tretiden får ge oss iväg till vårdcentralen med honom också. Han får träffa läkare som säger att det är antingen matförgiftning eller en kraftig magkatarr. Jaha, det var vad vi också trodde. Han får iallafall en spruta med lite diklofenak. Jag och Rio handlar Proviva och riskakor i fredagsstöket på Alexius Livs och sedan ger vi oss av hem.
Nu hör det till saken att jag inte heller är speciellt pigg. Förbaskat trött, huvudvärk hela dagen och en mage som blir sämre och sämre. I shit like a duck. Jag har slutat räkna antalet toalettbesök. Denna familjen är ur balans helt enkelt.
Det blev nyponsoppa och skorpor istället för fredagsmys. Rödvinet står oöppnat, tulpanerna fortfarande i sin förpackning, och tacosbröden har förpassats till frysen istället för till ugnen. Men Rio tyckte att det blev en höjdarkvällsmat, skönt att nån är glad och belåten.
Nä, hörni nu är det jag som tar kvällen. De andra sover redan sedan någon timme tillbaka, och jag är såpass trött att sängen lockar mer än tv.
Hoppas att ni har en bättre fredag! Kram
