Tillslut då så hittade vi våra dörrar. Måste medge att göra valet att ständigt söka detaljer som har en historia tar på tålamodet. Att renovera ett hus efter delvis gamla normer kräver dubbelt så mycket tid. Och nästan dubbelt så mycket pengar, inte alltid men allt för ofta.
Jag blir så trött på det faktum att idag när jag letar äldre material så är det genomgående så att priserna för varje år stiger. Tillgängligheten minskar då inget nytt produceras, visst jag köper det. Men att gammal panel skall kosta dubbelt för att det har en historia köper jag inte, eller så gör jag det eftersom att jag är beredd att lägga ner energi för att hitta just det??-. På nåt töntigt sätt så försöker vi, och många med oss, prioritera de där detlajerna som gör att just vi känner oss lite unika, och att vårt val är så himla cutting edge. Vilket skämt. Allt vi gör är tydligen precis som alla andra, vi åker till fönsterantiken och handlar på oss av det farfar skulle bränt. Hans lager är som 2 fotbollsplaner och försäljningen har aldrig gått bättre. Du kan åka till Hornbach och köpa nyproducerad skit med patina som gör att det ser gammalt ut, fruktansvärt, ja men att köpa dessa dörrar som suttit på nåt hus jag inte har en aning om då tiden var hård och verklig överlevnad för att pryda denna kapitalistiska tillvaro de flesta av oss lever i är ett lika stort skämt. Vi tycker att vi är så medvetna och livsbejakande med dessa vackra gamla saker för att det har en historia. Men vad i historien är det som är så mäktigt att folk betalar vad som helst och lägger en halv söndag att åka till skogarna utanför borås för att få tag i det och sen dessutom lägga upp det på en blogg och visa alla er hur jäkla fint det kommer bli. Nä fy f<´n va präktigt. Nästa gång blir allt i glas och betong. Ps. dörren är inte ens tillräckligt hög för att gå raklång in i.. / Andreas
