Ett fönster i taget.

Fan alltså. Det här med att måla lister & salning är något man gjort några gånger nu. Det känns som det iallafall men det är kanske inte så mycket egentligen. Iallafal det smärtar in i märgen av tristess att göra detta. Jag älskar detaljer, men sånt mikroskopiskt pill arbete som detta är inte alls så givande (mer än att det blir klart). Jag höll ett tal på min systers bröllop som tog fram olikheterna mellan mig och min syster. En sak ur detta tal var att systra mi levde efter det viktigaste inte är målet utan resan dit, då jag till hennes motsats bara ville fram och vinna. Många gånger har jag tänkt på just det, att nu några år senare har detta hos mig förändrats och jag försöker nog mer leva efter min systers uthållighet. Men just ikväll så avvek det drastiskt från detta, resan med att måla detta faktiskt inte är ett skit kul ;) Nu är det 3 kvar.