Från Småland till Västkusten

 Skrivet av Andreas;

Det är 12 år sedan nu, det börjar bli en anständigt lång tid sedan min småländska började tappa igenkänning. Jag bytte Jönköpings hockeyförälskelse mot Jämtlands stora skuta. Jag höll hårt i punken och ville ge mitt intresse en större chans. Berget formade mig men hade inte nog med omfång för att hålla mig kvar. En 245:a tog mig till Österrike. Snön smälte och jag satte hjul på brädan för att rulla till London. Covent Garden gav mig jobb och East Londons skitiga gator gav mig ny erfarenhet. Livet kostade och kärleken tog slut. Sålde saker för att ta mig över Nordsjön, där livet tog ny fart i ett lite mindre London. Hårt arbete och medvind gav mig karriär och ny passion. Elsa blev min fru där Karl Stranne blev surrad till rors. Skärgården var vår barndom och blev vår längtan. Nya Varvet vid Röda Sten gav oss självförtroendet och Hälsö blev vår hamn. Tiden stannade av och huset blev vår röst. Ömhet, omvårdnad samt med rätta verktyg i vår låda så lät vi det gamla & vackra se årens ljus, blev liksom vår känsla för vårt livs hus.

Idag, 32 och förälskad. Vårt fiskarhus, Elsa & Rio är mitt ankare, livboj och hamn. Jag knogar på men min tavla saknar en del färg.  Vill ni hjälpa och förädla?

Det här är min dröm, och ni får se en del av den.