I torsdags så grät jag nästan. Jag hade ställt mig in på att jag då skulle vart färdig med slammning och mureri. Jag har lagt ganska många timmar vid denna pjäs och när jag i torsdags skulle lägga på betongskivan så visade det sig att jag på ngt märkligt sätt räknat fel med 1cm på höjden. Detta gjorde att vi då inte skulle kunna få upp bakugnen när gashällen har monterats. Utöver detta så provtryckte vi kanalen under torsdagen, Lytzen dimman berättade att jag inte kunde behålla teglet som det var, utan var tvungen täta alla fogar, slamma hela murstocken i köket och på vinden. Alla bakslag tog lite glädjen ur mig, jag slängde murarhinken över altanräcket och bad kökhelvetet att dra nånstans. Jag somnade 21.30. I fredags vaknade jag upp med lätt ångest men kände att soluppgången gav nytt ljus. Efter ett glas rött och god sömn i fredags så började jag tidigt i morse med att visa denna eldstad vem som är karl i huset. Jag kapade väggarna, slammade teglet, tätade fogar och murade det sista, med ren & ärlig hängivenhet samt en bra känsla i kroppen. Ibland blir det för mycket, ibland vill man bara slå släggan i skiten och ta in på ett hotell, det är inte ofta,.. men det händer. Men så här i efterhand så är det en mäktig känsla, att göra det själv, och ta sig igenom motgångar, frustration och trötthet. Det man upplever när man lyckas går inte att besrkiva, jag skulle kunna leva 1 mån i motgång för att leva 1 dag med känslan jag har nu.
Som ni ser så har vi valt att slamma teglet oherhösrt tunt för att bevara känslan av en tegelvägg, lite som de gör i skåne när de slammar hus där. Denna skall sen målas med utspädd vit färg för att få lite genomträngning av teglet. Vet inte alls om det kommer gå, jag tror att de som har den vita putsade ytan annars använder vit puts. Men jag skall försöka på mitt sätt. Kåran och det jag har murat skall målas obruten vit.
/A
I love you! JN
SvaraRadera