Vattenståndet var förmodligen någon meter över det normala i torsdags. Tänk, vad annorlunda allt ser ut i det tillståndet. Här är strandkanten helt borta. Havet gick ända upp till strandängen.
Rio i styv kuling vid Västeräng. Blåsigt men vackert. Men vackrast är Rio.
På vägen hem från promenaden stannade vi vid mitt favoritställe; lilla stranden. Högt vattenstånd, men som alltid så fridfullt och vackert. Här på östsidan var det lugnare och skyddat från västanvinden.
Rio fick ägna sig åt sin favoritsysselsättning - kasta stenar i vattnet. Han kastar tålmodigt åt både höger och vänster för att få höra ett "plupp!" Och jag brådskade inte därifrån. En stund full av njutning och lugn och tystnad. Nästan overkligt att vi bor såhär.
Det är allt jag någonsin drömt om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar