Måste tipsa om det vackraste framträdandet jag sett:
Jonathan Johansson på P3 Guld.
Jag hade gåshud hela vägen ner på ryggen. Inte nog med att det är fantastiskt grafiskt snyggt, det är mycket väl framfört och det enda instrument som används är en flygel. Och som den används! Studera noga!
http://www.youtube.com/watch?v=KeO4tM9Fxss
Jonathan på sång. Backas upp av körsångerska med handklapp. Fyra personer spelar på samma flygel. Titta noga på hur skickligt de spelar; killen som spelar "trummor"på flygelns undersida, de två killarna som kontrollerar flygelns "strängar". Det som låter som trummor, två stränginstrument (fiol och cello) och piano är i själva verket ett enda. Så genialiskt att man rörs till tårar.
Räkna med att vi kommer få höra mer av den här killen. Med texter som ligger i klass med Joakim Bergs untouchable känsla för melankoli och udda ordval i texter. Och det faktum att han sjunger på skånska (!). Som Björn Afzelius korsat med Jocke Berg fast bättre (jag gillar ju inte Afzelius så mycket, men han är en duktig textförfattare). Faktum är att liveframträdandet faktiskt är bättre än inspelningen på platta.
Framträdandet kröns av balettdansösen som förstärker ljudet av spända pianiosträngar. Och så faller ett regn över alltihop. Enkelt, avskalat, naket, vackert. Jag kan inte se mig mätt.
Jag hade gåshud hela vägen ner på ryggen. Inte nog med att det är fantastiskt grafiskt snyggt, det är mycket väl framfört och det enda instrument som används är en flygel. Och som den används! Studera noga!
http://www.youtube.com/watch?v=KeO4tM9Fxss
Jonathan på sång. Backas upp av körsångerska med handklapp. Fyra personer spelar på samma flygel. Titta noga på hur skickligt de spelar; killen som spelar "trummor"på flygelns undersida, de två killarna som kontrollerar flygelns "strängar". Det som låter som trummor, två stränginstrument (fiol och cello) och piano är i själva verket ett enda. Så genialiskt att man rörs till tårar.
Räkna med att vi kommer få höra mer av den här killen. Med texter som ligger i klass med Joakim Bergs untouchable känsla för melankoli och udda ordval i texter. Och det faktum att han sjunger på skånska (!). Som Björn Afzelius korsat med Jocke Berg fast bättre (jag gillar ju inte Afzelius så mycket, men han är en duktig textförfattare). Faktum är att liveframträdandet faktiskt är bättre än inspelningen på platta.
Framträdandet kröns av balettdansösen som förstärker ljudet av spända pianiosträngar. Och så faller ett regn över alltihop. Enkelt, avskalat, naket, vackert. Jag kan inte se mig mätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar