Slutreportage... fortsättning

Fan att det ska vara så svårt ibland. Att vara kreativ. Att vara produktiv. Att skapa. Värst är det när man måste. Och så är det nu. Det är deadline kl. 24.00 inatt och jag har total skrivkramp.

Tänker på Andys oförstående blick när jag berättade om detta igår. Ungefär som att: vaddå? skrivkramp - vad för nåt sa du? vad är det?! Aldrig upplevt. AAAAGGGGH! Nära till en smocka.

Alla konstnärer/skapande människor drabbas av detta fenomen någon gång och det är hemskt! Många av de stora får psykiska kriser och depressioner när detta inträffar - jag förstår det. Fullt ut. Jag håller själv på att utveckla själsliga eksem av det här.

Jag lade ut en mailtråd till mina klasskompisar igår för att efterlysa en instruktion vi fått och nämnde att jag kände mig lite pressad. Det kom omedelbart in svar och de fortsatte komma hela kvällen. Alla verkade känna samma sak; från lätt panik till fullödig ångest. Då är jag inte ensam iallafall.

Fast det gör ju inte saken bättre. Det som ska produceras måste fortfarande produceras. Så nu har jag lämnat på dagis, druckit 4 koppar kaffe, överdoserat nässpray, knaprat dagens första alvedon och förtvivlat försökt hitta musik som kan inspirera. Har allergi och är förkyld. Sitter och gnuggar ögonen, irriterar mig på glasögonen som borde bytas ut. Ena näsborren är fortfarande fullständigt igensatt, från bihålan och nedåt. Huvudet är segt och dunkar, våren är härlig men pollenallergi kan man vara utan.

Har satt på Stefan Sundström för att få en lite mer lättsam och lattjo inställning till livet. Fan vad jag hatar deadlines.

Slutreportage...

Om ni undrar varför det är och har varit lite tyst på bloggen är det befogat. Jag tänkte också ge er en förklaring, det tycker jag vore trevligt och väluppfostrat. Det är ju lite märkligt när folk liksom bara försvinner utan förklaring. Gott folk, såhär var det:
Nu - påskhelg och fint väder, på resa och haft besök = svårt med tid till att blogga, vill ju vara utomhus!
Innan - på seglingsexpedition i Medelhavet! Återkommer med bilder därifrån. Såg delfiner!
Före resa - mycket producerande av reportage både till skola och tidning för min del. Innan man ska iväg på längre semester blir det så mycket grejer att fixa - eller hur?! Nästan lite jobbigt.

Efter diverse sjukdomar och vårdbesök hoppas vi nu att våren och sommaren bjuder på tätare inlägg och mer inspiration och ork till detta. Har en liten överraskning på gång på tal om det... 

Just nu sitter jag med slutreportaget i min reportagekurs. Stort, pretentiöst och ganska upphaussat. Så jag ska försöka hålla mig ifrån bloggen och koncentrerar mig på det istället... Syns på andra sidan dimman.

Lisebergs Trädgårdsdagar 6-8 maj

Åh! Snart dags! Varje vår längtar jag så till Lisebergs Trädgårdsdagar! Med den kommer sommaren. I år blir det nästa helg, alltså den 6 - 8 maj kl. 10.00 - 19.00 (nu borde jag få pröjs för att jag gör reklam för den). Det brukar finnas många fina blomsterbutiker och plantgårdar som ställer ut i fina montrar, alla rabatter och planteringar är finputsade och det brukar faktiskt vara ganska fint väder.

Förra året fick vi stå i en hemsk kö för att komma in. Funderar på hur jag ska komma runt det problemet i år. Kan vara så att jag faktiskt för en gång skull skall få barnledigt och få åka dit på egen hand?!? Isåfall väljer jag söndagen. För är man lite smart då så kollar man in allt vackert och njuter. Sedan fikar/äter man. Därefter när klockan börjar lida mot stängning så plockar man till sig det man vill köpa. Då brukar utställarna vara mogna för att sänka priserna något för att bli av med allt som de släpat dit. Och då kan man göra fynd! Men säg inte att jag sagt det... 

Home is where the heart is

Borta bra men hemma bäst! Det är så skönt att vara hemma igen! Semestern var härlig men det var något alldeles, alldeles speciellt med att komma hem till huset på Hälsö.

Vi flög hem till Sverige från Palma de Mallorca och anlände Skavsta sent natten till onsdag. Eftersom jag skulle vara på kurs tog jag en flygbuss in till stan och övernattade hos vännerna Elin och Henke. Andreas och Rio styrde bilen mot övernattning i Jönköping. Det var väldigt svårt att skiljas åt. Jag önskade så att jag hade kunnat följa med. När man umgåtts så tätt tillsammans i nästan två veckors tid smärtar det att åka till varsitt håll.

Jag längtade hem mycket den onsdagen.  Satt som på nålar på föreläsningen och tittade ideligen på klockan. Så äntligen kl. 16.36 rullade tåget mot Göteborg. Efter det återstod buss och färja hem till ön. När jag hoppade av bussen vid Lilla Varholmen, färjeläget, och såg öarna ligga glittrande i skymningen höll jag på att börja gråta. Så nära nu! Snart, snart hemma på älskade Hälsö hos underbara lilla familjen.

I väntan på färjan upptäckte jag doften av hav. Vårt salta västerhav har en alldeles speciell doft och den berör mig djupt långt inne i själen. Denna kväll blandades den också av lukten av trätjära och en mer romantisk inramning till min hemkomst får man leta efter.

På Hälsö hoppade jag av bussen och promenerade genom hamnen hem. Noterade att flera båtar blivit sjösatta medan vi varit borta. Grönt gräs hade börjat leta sig fram bland vintertrötta tuvor. Trots kvällen var det ljummet. Svängde runt småskolan och styrde stegen mot Kwia. Snart framme! Och så där, precis bakom knuten på Lilians hus skymtar man det; vår Pärla. Så mycket kärlek, trygghet och värme som väller fram i bröstet på mig när jag ser Vårt Lille Hus! Underbara, älskade, kära, kära plats på jorden!

Homeward Bound

Efter ha kluvit medelhavet så har vi nu tagit oss hem till vår utpost vid Nordsjön. Intrycken är många efter 500 distans till havs, vackra och insiktsfulla. Mer nu än någonsin kan jag förstå hur sjömän nu och då har erfarit, kan tyckas glamoröst många gånger men tydligt är att det är inte vem som helst som har mod att ta sig runt jorden på en segelbåt. Ni vet att tatueringskulturen har långt arv via sjömän. En av de mest typiska motiven förr var att tatuera en svala på underarmen. Varför? Efter att ha vart ute på öppet hav längre tid så var svalan det första sjömännen möttes av när de närmade sig land, innan de själva kunde se det i horisonten. Så svalan blev tecknet för att de närmade sig hamn. Så var det även för oss, efter ha vart 50 tim till havs mellan Sardinien och Mallorca så var det första vi möttes av en svala, lika vackert och välkommet på vår resa idag som för våra förfäders kontinent seglatser.

Deanne Cheuk

En av mina favoritartisten är Deanne. Hon är numera NY baserad men uppvuxen i Perth. Hon har varit Art Director på Tokion Magazine och samarbetat med varumärken som American Express, Levi's, Nike,  MTV, Urban Outfitters, The Guardian, T Magazine and The New York Times Magazine. Kolla hennes site för mer illsutrationer.

Snart el på verandan.

Idag kom paketet från Byggfabriken. Vad är inte vackrare än svart tysk bakelit?

Söndagstipset: Beat The Devil's Tattoo

Här kommer bra skit från Black Rebel Motorcycle Club

Betsad veranda

Jo det där med at inte göra ett skit betyder ju olika för olika männsikor. Jag mår allra bästa när jag får göra lite grann iallafall. Här kommer en bild på hur golvet blev efter jag har betsat det en gång. Skall natutligtvis få en lack lite senare också.
//Andreas

En söndag hemma.

Fort går tiden och produktivitet är det enda som har getts utrymme, därför inte så mycket aktivitet här det senaste. Men sota saker avklarade och inom kort så kan nu vardagen återvända. Denna söndagen speglar precis det vi behöver, det känns som hela Göteborg drunknade och gav oss alla en dag att inte göra ett skit.
//Andreas